Om oss
Efter 20 år i nordligaste Sverige bestämde vi oss för att flytta söderut. Då fann vi äntligen vårt drömställe. En liten slumrande gård som vi ville väcka till liv igen!
Följ vårt äventyr och dela dina tankar och erfarenheter med oss och andra som är intresserade av livet på landet
ETT ÄVENTYR I VARDAGEN
Det var i Tornedalen för snart 25 år sedan som vi, Magnus från Jakobstad i Finland och Hulda från Småland, träffades för första gången. Och det fanns ingen tvekan, vi skulle dela livet och allt som det förde med sig. Vi utbildade oss då till naturguider men livet tog andra vägar. Men nu har vi hittat tillbaka till det vi drömde om en kall januaridag när vi utväxlade ringar på Torne älv, mitt på gränsen mellan våra två länder.
På Hallstenstorpet har vi fått möjligheterna att utveckla det konst och hantverksintresse vi båda bär på i kombination med att leva nära natur och djur. Sedan i maj 2021 har vi levt vårt drömliv och tillsammans påbörjat vår version av en levande landsbygd. På den, sedan 20 år tillbaka, slumrande gården finns nu förutom oss och våra två tonåringar även angoragetter och höns.
Hallstenstorpets historia
På platsen skall det tidigare legat ett soldattorp. Den äldre delen av boningshuset är troligen byggt runt 1900. Gården brukades först som ett torp tillhörande Attorps gård. Under 60-talet byggdes boningshuset ut åt norr, ladugården höjdes och byggdes ut till nuvarande storlek.
Den första bilden visar boningshuset troligen på 1920-talet och den andra bilden gården 1961 innan utbyggnaden av hus och ladugård. De stora vårdträden står dock kvar än i dag men två av dem sjunger på sista versen…
Att väcka en slumrande gård till liv
Var börjar man när man köpt en hel gård? Vi började med huset. Det var kvar i sjuttiotalet så allt behövdes fräschas upp. Men det var ändå perfekt för oss. Den enda förändringen i planlösningen vi gjorde var att sätta igen en dörr för att skapa ett sovrum på bottenvåningen. I köket målades skåpen gröna och rummens väggar målades också, allt i äggoljetempera och hela huset fick nya såpskurade trägolv.
Badrummet rev vi ut och byggde upp igen efter nuvarande standard men ville ände skapa något som återspeglade oss så det blev träpanel och en gammal kommod fick bära upp handfatet och våra tandborstar. Nästan alla fönster behövde bytas men de gamla kom till användning när vi byggde växthus. Det var mycket jobb men vad gjorde det? Vi samarbetade bra, tog en sak i taget och levde vår dröm…
Utvändigt hade de gamla eternitplattorna gett med sig och huset hade tre olika fasader så plattorna plockades försiktigt ner och träpanel spikades upp. Sedan målades huset rött och fick vita knutar, precis som det en gång hade varit.
Ladugården är stor, mycket stor och först visste vi inte alls vad vi skulle göra med den. Drömmar och långgående fantasier fanns det, kanske en jättestor ateljé, ett båtvarav eller kanske att bed & breakfast med lyxig men ändå lantlig spa-avdelning. Men så, när huset började bli färdigt så var det något som fattades och det var djur. Gården kändes inte komplett utan liv i hagen och på gårdsplanen.
Först flyttde fyra Hedemorahöns in i det omgjorda mjölkrummet som tömts, städats och målats. Magnus ville gärna ha getter för vad finns det på en nedlagd bondgård om inte sly och det älskar getter. Hulda som gärna ville ha något att sätt händerna i funderade på får men var också sugen på getter så det blev den ultimata kombon, angoragetter. De älskar sly och har en päls som ger den fantastiska fibern mohair!
Vårt hem börjar bli helt
“Känslan efter att gått kvällsrundan hos djuren och sedan vandra upp mot huset i solnedgången är så varm och lugn. Vi har mycket kvar att göra men det tar den tid det tar, vi ska ingenstans…”
